Hockey, konståkning och bandy — så skiljer sig isen

Ytan

• Ishockey: 60 × 26–30 meter, omgiven av sarg och skyddsglas.
• Konståkning: samma isyta som hockey, men utan behov av sarg för tävling och med krav på fri höjd för hopp.
• Bandy: cirka 100 × 60 meter, alltså i storleksordningen fyra hockeyrinkar, med låg vall i stället för sarg.

Storleksskillnaden är själva orsaken till att bandy länge spelades utomhus. En inomhushall för bandy kräver en byggnad i fotbollshallsklass, och därför finns bara en handfull i landet medan ishockeyhallarna räknas i hundratal.

Isen och temperaturen

Hockeyis hålls kall och hård, ofta kring minus fem grader i ytan, för att tåla hårda skär, inbromsningar och tacklingar. Konståkning vill ha någon grad varmare och mjukare is så att pickarna får grepp och landningar inte blir spröda. Bandyis åker man fortare på och behöver därför vara jämn över en mycket större yta, vilket är svårt utomhus när solen ligger på ena kortsidan.

Skridskorna

Hockeyskridskon är kort, styv och har böjda skenor för snabba vändningar. Konståkningsskridskon har ett längre blad med pickar framtill och slipas med djup hollow. Bandyskridskon har ett långt, nästan rakt blad för högre fart och längre skär, och ligger närmare långfärdsskridskon i karaktär.

Varför det påverkar dig som besökare

Om du åker konståkning i en hockeyhall är isen ofta hårdare än du vill, och en spolning mitt i passet kan förändra känslan helt. Kommer du från bandy till en hockeyrink blir svängarna trängre än väntat. Och tar du med barn på allmänhetens åkning i en bandyhall kan det vara långt mellan sargen och mitten — börja vid vallen.

På sajten finns egna sidor för ishockeyhallar, konståkning, bandybanor och utomhusrinkar, och i kartan kan du filtrera anläggningarna efter typ.